(I nästa inlägg får alla som kommenterat Charlies utseende sin länk!)

Detta har hänt :

Mamma rusade upp och kramade mig.
- Jag har vart så orolig! sa hon och tittade djupt in i mina ögon.
- Förlåt mig..jag ska inte göra om det. Men om du ursäktar så skulle jag behöva prata med Charlie? Vi ses sen, sa jag och vinkade hejdå till mamma.
- Varför? sa Charlie.
- Varför? Borde det inte vara jag som frågar det? sa jag förvånat.

Del 8 :

- Vad menar du?! Det är ju inte jag som anmält dig till polisen direkt? sa Charlie och nickade mot Mats & Peter.

- Vadå? Jag har inte anmält dig! Jag har ju legat inne på sjukhus medvetslös sen du slog mig med den där flaskan! Hur kan du anklaga mig för det här? Fråga Mats & Peter själv, det var jag som sa att vi inte skulle anmäla! sa jag och kände hur ilskan blossade upp innuti mig.
- Aha, så det är så dem heter. Mats & Peter. Och nu har ni blivit Bästavänner och ska leva lyckliga i alla era dagar eller? sa han och plockade upp sitt tuggummi från fickan. Två på samma gång, klassiskst Charlie-beteende.
- Nej, men vanligt folk presenterar sig! sa jag och slängde en arg blick på honom.
- Jaa..men tekniskt sätt så presenterade du dig aldrig, vad heter du? frågade Mats. Gjorde jag inte det?
- Oj då, jag heter My, sa jag och gav dem en snabb blick.
- Ja men bara för det behöver du inte gå till dem och säga att jag försökte mörda dig och göra så vi hamnar i domstol, eller? sa Charlie och det syntes att han var lite sårad.
- Men jag har inte anmält dig! Det kan ju varit vem som helst som var på resturanten. Du gjorde det ju inte diskret direkt, sa jag.
- Försök att skylla ifrån dig du, men jag vet att det var du, jag kan dig! Jag vet hur du ser ut när du ljuger, jag vet hur du ser ut på morgonen utan smink, jag vet hur du ser ut när du är rädd och när du är glad. Jag kan dig, försök inte med mig, sa han och reste sig upp och gick emot mig med arga steg.
-Heyheyhey, lugna ner dig nu, sätt dig sätt dig ner på stolen igen så kan ni prata om det istället, sa Peter och tog tag i Charlies axel och tryckte ner honom på stolen igen.
-Jag fattar inte hur du - min egna My som jag kännt och älskat så länge - nu har anmält mig! sa han och spärrade upp sina ögon. Det var dem bruna ögona jag föll för mest när vi först träffades..
- Men jag har det ju inte säger jag!
- Och nu ljuger hon för mig också! Du tar visst inte det här på allvar? Det är vårt äktenskap och förhållande som står på spel här, om jag blir fälld för det här kommer mitt liv, ditt liv och även vårat liv vi har tillsammans att förändras! sa han och jag såg en tår falla för hans kind, likaså såg jag vårat förhållande rivas ner - av en lögn.

Del 9 ?

Detta har hänt :
- Han är inte sinnessjuk, han råkade dricka för mycket, och slog mig, ja, men det har bara hänt två gånger! sa jag försvarande.
- Du får komma med oss här, vi måste upp igen och sätta in alla sladdar, du kan falla ihop när som helst. Men om du vill, så kan vi få din man att komma hit, så kan ni få prata. Under tillsyn av oss, såklart.

Del 7 :

   Ville jag verkligen träffa honom nu när det verkligen gällde? Ville jag prata med honom, ville jag se mannen jag älskade så innerligt mycket men som nu hade skadat mig?

- Ja tack, jag måste verkligen prata med honom. Men ni är väl där medans? sa jag samtidigt som mina tankar om hur korkad jag vart som ville hem snurrade runt i huvudet på mig.

- Ja, vi kommer att vara där hela vistelsen. Han har också blivit anmäld för misshandel, sa polisen med de gröna ögona.

-Misshandel? Nej men det kan inte gillas som misshandel? Visserligen är jag väldigt arg på honom, men han var bara full, han skulle aldrig göra det annars! sa jag medans vi började gå in igen.

- Jo, vi kan inte ändra på lagen, tyvärr. Han kommer åtalas på måndag. Domstolen önskar att du kommer att vara där, sa den andra polisen, som i övrigt hade gråa ögon.
- Ja..jo, hur många dagar är det kvar tills dess? sa jag och tryckte på knappen i hissen som skulle föra oss till våning sex.
- Det är om tre dagar, sa polisen med gråa ögon.
- Så det är redan fredag? sa jag förvånat.
- Ja. Vilket rum har du? sa den gråögde polisen.
- Jag vet faktiskt inte..sa jag.
   Vi gick fram till receptionen.
- Hej, har du nån aning om vart den har kvinnan har för rum? Mats, heter jag förresten, sa den gråögde polisen som tydligen hette Mats.
- Jaa, du har blivit rätt känd här omkring, du bor på nummer 502, sa en ung kvinna med blont, tjockt, långt hår med isblå ögon.
- Tack  så mycket, sa Mats och vi gick vidare. Då slog det mig att jag inte hade nån advokat!
- Jag har ingen advokat! utbrast jag förtvivlat.
- Jodå, alla har en advokat, och då menar jag ALLA, sa Mats.
- Nej, alla förutom jag, hur ska jag få tag i nån på så kort tid - på sjukhus dessutom! sa jag och kände hur paniken föll över mig.
- Ta det lugnt, det kommer ordna sig. Be om att få en telefonkatalog eller be din mamma skaffa advokat åt dig, sa den grönögde polisen.
- Men Peter, ge dig, en telefonkatalog skickas in på rummet? Njaaaaaaaaa.., sa Mats. Jaha, så det var alltså Peter och Mats dem hette. Då var vi framme då, sa Mats.
- Tack för hjälpen, sa jag tacksamt.
- Så lite så, nå..men ska vi ta och ringa din kille så får han ta och masa sig hit så kan ni snacka, sa Peter.
- Ja, jo absolut, sa jag. Jag öppnade dörren och därinne satt redan mamma & Charlie och väntade på mig.
   Mamma rusade upp och kramade mig.
- Jag har vart så orolig! sa hon och tittade djupt in i mina ögon.
- Förlåt mig..jag ska inte göra om det. Men om du ursäktar så skulle jag behöva prata med Charlie? Vi ses sen, sa jag och vinkade hejdå till mamma.
- Varför? sa Charlie.
- Varför? Borde det inte vara jag som frågar det? sa jag förvånat.


DEL 8 ? KOMMENTERA - HUR FÖRESTÄLLER NI ER ATT CHARLIE SER UT? Alla som svarar får såklart länk :)

Först vill jag bara tacka för alla kommentarer jag får varje gång en ny del kmr ut, sådana som "JAJAJAJA, DEL 6!!!!!" Det är verkligen jätte gulligt av er!


Detta har hänt :

- Nej, jag måste hem och Prata med honom! Jag måste göra det nu! skrek jag och slet bort alla sladdar som var kopplade från mig till alla olika sorters maskiner av olika slag. Och sedan sprang jag ifrån det kalla rummet med beiga väggar & 80-talslampa..

Del 6 :

Jag sprang och sprang, jag hörde röster ropa bakom mig, men dem brydde jag mig inte om. Jag kände nu hur ont jag hade i huvudet och hur illa jag började må. Men det skulle inte hindra mig, just när jag kom fram till hissen så stängdes dörrarna igen.
- Öppna! Öppna, öppna,öppna, öppna!!! Neeeeeeeeeej! skrek jag och bankade på hissdörrarna. Men det skulle inte stoppa mig. Jag fortsatte springa mot trapporna. Jag var på plan 6, det var en hel del trappor, men jag visste vad jag ville och så skulle det bli!
   Jag öppnade den gråa dörren till trapphuset, den var tung. Men jag hade bråttom nu! Jag tog två steg i taget och när jag var på det 62a trappsteget (ja, jag räknar trappstegen, jag måste göra det i varje trappa, en reflex jag har liksom) så glider min högra fot på trappsteget och jag tappar marken under mig. Jag hamnar i spagat-ställning och glider nerför resten av trappan.
   Jag riktigt känner hur det bränner till på insidan av mina båda lår och okontollerat skriker jag ut ett aj-ande ljud. Jag fortsätter att glida enda ner tills nästa trappsats skulle börja.
   Så där satt jag. Jag lyfte på min sjukhusvita klädsel för att se om jag hade börjat blöda någonstans på min kropp, men icke sa nicke. Jag satt där en stund och samlade ihop mig, men plötsligt hörde jag röster!
- Hon sprang in här, hon var alldeles galen! sa någon form av mansröst.
- Tack så mycket, sa en annan röst. Jag hörde fotstegen springa nerför trapporna, och jag visste att dem var efter mig. Jag fick mig upp på fötter igen och började springa. Innan jag visste ordet av det så var jag vid utgången av sjukhuset - utan en skymt av dem som sprnag efter mig i trapphuset.
  Jag stannade för ett slag för att hämta andan efter att ha sprungit över 100 trappsteg! Just som jag skulle springa ut så ser jag en polisbil sladda in på uppfarten till sjukhuset. Två män med enorma muskler springer mot mig - vad skulle dem göra med mig?
- Ursäkta, vi fick ett samtal om att en kvinna försökte rymma från sjukhuset, med allvarliga skador, hem till sin sinnessjuka man, är det möjligtvis du? sa en av poliserna. Han hade ett rött litet skägg och helt underbara gröna ögon.
- Han är inte sinnessjuk, han råkade dricka för mycket, och slog mig, ja, men det har bara hänt två gånger! sa jag försvarande.
- Du får komma med oss här, vi måste upp igen och sätta in alla sladdar, du kan falla ihop när som helst. Men om du vill, så kan vi få din man att komma hit, så kan ni få prata. Under tillsyn av oss, såklart.

DEL 7 ?

Detta har hänt :
- Du ska inte tala om för mig om jag ska sluta dricka eller inte! Lägg dig inte i! sa han och tog vinflaskan och slog i mitt bakhuvud. Jag föll ner på golvet - medvetslös.

Del 5 :

Jag vaknar upp i ett rum med kalla beiga väggar. Det kommer gult ljus från en ful 80-talslampa. Vart var jag?
- Kolla, hon vaknar! sa en bekant röst. Det kändes som när jag var liten igen, den rösten. Hur mår du, älskling? jag kollade upp & det var min mamma.
- Vad har hänt? frågade jag förvånat. Mamma tittade besvärat ner i golvet. Jo...du blev slagen i bakhuvudet av Charlie.., sa mamma.
- Va? Nej, det skulle inte vara likt honom! sa jag. Men just då så kom jag på vad som hade hänt kvällen innan, hur han hade tagit sin knytnäve mot min kind. Hur smärtan hade spritt sig och hur han sedan hade bett om ursäkt. Och bjudit ut mig till La Romance! Det var kanske då det hände!
- Du behöver inte oroa dig, vi finns alla här för dig just nu. Läkarna säger att du kanske kommer behöva stanna här någon natt till, sen kan du fortsätta läkarprocessen hemma, sa mamma och klappade mig på pannan - Sådär som bara mammor kan göra.
- Hem till Charlie? frågade jag.
- Nej, du kan bo hemma hos mig & pappa ett tag om du vill? erbjöd mamma snällt.
- Nej, jag måste ta mig igenom det, annars kommer det bara fortsätta och vårat förhållande kommer aldrig komma framåt. Jag måste hem till Charlie & mig igen, han är ju snäll, jag vet ju det! sa jag.
- Men vad gör du om det händer igen? Och ingen annan är hemma, han kan slå ihjäl dig där hemma! sa mamma och tog bort sin hand.
- Nej, jag måste hem och Prata med honom! Jag måste göra det nu! skrek jag och slet bort alla sladdar som var kopplade från mig till alla olika sorters maskiner av olika slag. Och sedan sprang jag ifrån det kalla rummet med beiga väggar & 80-talslampa..


DEL 6 ?

Det här har hänt :

Charlie kom in i rummet, han hade en vit urtvättad gammal t-shirt och ett par jeans som han fick av mig för ett par månader sen. Han strök igenom hans bruna, korta, lockiga hår så som bara han kan och satte sig ner  på stolen mittemot mig. Han började bre en macka.
- Hur var kvällen igår då? sa jag plötsligt och tittade ner i bordet. Charlie tittade upp på mig.
- Jo den var väl bra, vi hade verkligen kul. Men som sagt så drack jag nog för mycket, sa han. Och det syntes att han skämdes.
- Drack de andra lika mycket eller? sa jag.
- Nja, nästan iallafall.

Del 4 :

- Jaha..och vad betyder det? frågade jag.

- Nej men de tog väl några vinare, medans jag tog massa. Men dem var också fulla, det var inte bara jag, jag lovar, sa han och tog en tugga av sin macka.

- Nej okej, jag tror dig, sa jag.

- Hörru...Jag har tänkt lite, ska vi ta en romantisk kväll på La Romance ikväll? Bara du & jag, en liten förlåtelsemiddag? sa Charlie och tog sin hand på min.

- Ja, vad trevligt! Om du ringer och bokar bord nu så häller jag upp kaffet? sa jag glatt. Vad gulligt av honom att bjuda på middag. Det var verkligen länge sedan vi hade en kväll tillsammans för oss själva, det var alltid jobb eller något annat ivägen.
 Charlie gick mot telefonen och satte sig i sovrummet för att beställa bord. Jag hällde upp kaffet som jag hade sagt. Hällde i varsin tesked med socker i och lite mjölk. Sedan satte jag mig ner på min plats och hällde upp lite flingor i skålen framför mig. Kalaspuffar, dem var så sockriga och goda. De fick mig att minnas min barndom, alla gånger man sprang runt och skrapade upp knäna.

- Så nu har jag bokat bord till klockan 18.00, blir det bra? frågade Charlie och tog Kalaspuffarna och hällde upp till sig själv.
- Ja det blir perfekt, sa jag. Så ät vi våran frukost i lugn och ro.

Dagen flöt på som vanligt och ingen av oss nämnde gårdagen utan allt var som vanligt. Innan vi visste ordet av det så var klockan 18.00. Jag hade på mig en röd, tight, uringad klänning som slutade vi hälften av låren. Mitt hår var vågigt och jag lät det hänga ner över mina axlar. Charlie hade en vit skjorta, rödrandig slips och en beige kavaj över det. Och matchande byxor och sina svarta finskor.
 Vi gick tillsammans till La Romance, eftersom det låg relativt nära våran lägenhet. Väl framme beställde Charlie kyckling med ris, själv tog jag en salladsmeny.
- Ursäkta! Kan vi få beställa vin också? sa Charlie till kyparen just när han var påväg in mot köket. Självklart fick han till svar. När maten väl kom så drack Charlie mer Vin än vad han åt av sin kyckling. Han drack och drack. Han hade druckit tre glas medans jag fortfarande var på mitt första glas. Han beställde in ännu en flaska, och en till, och en till.
- Charlie, du kanske ska ta det lite lugnt med vinet, så att det inte blir som förra gången menar jag, sa jag försiktigt.
Dish! Bitchklapp på min högra kind.
- Du ska inte tala om för mig om jag ska sluta dricka eller inte! Lägg dig inte i! sa han och tog vinflaskan och slog i mitt bakhuvud. Jag föll ner på golvet - medvetslös.

Del 5?

Detta här hänt :

Det var först så jag kände hur ont det gjorde. Hela kinden pulserade och tårarna började rinna nerför kinderna. De salta tårarna sved i de öppna såren på kinden. men hur kunde det blivit sår av ett slag?
Jag gick försiktigt upp till badrummet för att kolla mina sår. Det var tre sår, var utav ett rätt djupt sår. Jag blötte en bommulstuss och baddade det försiktigt över såren. Sedan satte jag på ett par plåstren.
Jag vågade inte gå in till sovrummet ifall Charlie skulle bryta ut sin ilska igen, utan jag lade mig på soffan med en filt över min kropp.
Och så grät jag mig själv till sömns...

Del 3 :

Klockan var runt 9.00 när Charlie väckte mig. Jag var livrädd ifall han skulle slå mig igen. Men han satte sig vid min fotända och sa :

- Du, förlåt för vad som hände igår. Jag drack nog lite för mycket. Det var inte meningen att slå dig, sa han och flyttade sig närmare mig. Är de lugnt?
-Jadå, det är lugnt.., sa jag.
- Men herre min gud, är det där efter mig? sa Charlie förvånat och pekade på min omplåstrade kind. Jag satte handen för mina plåster.
-Ja..det blev tre små sår, inget att oroa dig över, sa jag snabbt, fast egentligen så gjorde såren jätte ont och min kind bultade.
- Är det säkert? Får jag se? sa Charlie och lossade försiktigt ett av plåstrena. Men oj! Det är ju rätt djupa sår! sa Charlie och skuldkänslorna vällde över honom.
- Nej då, de läker ihop om några dagar, oroa dig inte, sa jag. Sedan reste jag mig upp och gick in till köket och började duka fram frukost på vårat lilla runda bord som stod bredvid fönstret. Jag satte på kaffet och satte mig ner på en av stolarna. Det var bara så mysigt att lyssna till det puttrande kaffet.
 
Charlie kom in i rummet, han hade en vit urtvättad gammal t-shirt och ett par jeans som han fick av mig för ett par månader sen. Han strök igenom hans bruna, korta, lockiga hår så som bara han kan och satte sig ner  på stolen mittemot mig. Han började bre en macka.
- Hur var kvällen igår då? sa jag plötsligt och tittade ner i bordet. Charlie tittade upp på mig.
- Jo den var väl bra, vi hade verkligen kul. Men som sagt så drck jag nog för mycket, sa han. Och det syntes att han skämdes.
- Drack de andra lika mycket eller? sa jag.
- Nja, nästan iallafall.

Vill ni ha en del 4 ?

Detta har hänt : 

Vart var han? tänkte jag för mig själv. Efter yttligare en halvtimme ringde jag efter honom på hans mobil. Inget svar, jag kom bara till telefonsvararen. Det var inte likt honom att komma hem såhär sent. Speciellt inte utan att svara på mobilen.

Tiden sprang iväg till klockan 02.00 och fortfarande ingen Charlie. Jag ringde yttligare en gång, men inget svar. Jag började bli trött så jag gick och lade mig.
Jag somnade fort, men mardrömarna kröp snabbt fram i mitt undermedvetna. Vad var det som hade hänt Charlie, vart var han?

DEL 2 :

Runt 04.00 ryckte någon upp dörren till lägenheten.
-Sover du?! Väntar du inte på din man?! Det är inte såhär man behandlar sin man! Har du inte lärt dig bättre! skrek Charlie med sluddrande ord. Han gick med vingliga steg emot mig.
Jag vaknade upp av hans hårda ord. Så hade han aldrig tilltalat mig förut.
- För..förlåt.., stammade jag fram. Men jag var så trött, jag satt uppe enda till klockan två, och jag ringde och..., jag hann inte sluta min mening förens Charlies knoge träffade mitt ansikte.
Jag kände hur smärtan spred sig på kinden. Jag satt handen för kinden där han hade slagit.
Såhär hade han aldrig vart mot mig under de 4 åren vi känt varandra. Han hade nog druckit för mycket under kvällen som vart.
- Såhär gör du aldrig igen, förstår du det! sa han och försvann in i vårat sovrum och slängde igen dörren.
Jag sjönk ihop i soffan bakom mig. Jag tände lampan bredvid soffan och kollade på min hand, den var full av blod. Det var först så jag kände hur ont det gjorde. Hela kinden pulserade och tårarna började rinna nerför kinderna. De salta tårarna sved i de öppna såren på kinden. men hur kunde det blivit sår av ett slag?
Jag gick försiktigt upp till badrummet för att kolla mina sår. Det var tre sår, var utav ett rätt djupt sår. Jag blötte en bommulstuss och baddade det försiktigt över såren. Sedan satte jag på ett par plåstren.
Jag vågade inte gå in till sovrummet ifall Charlie skulle bryta ut sin ilska igen, utan jag lade mig på soffan med en filt över min kropp.
Och så grät jag mig själv till sömns...


Nå, vad tycker ni? LÄMNA KOMMENTAR OM DIN ÅTSIKT!

Jag kommer att börja skriva en följetong/berättelse här i bloggen. Så var beredda att läsa den, och den kommer live från fantasin.

Kapitel 1

- Vad är huvudstaden i Australien? Någon som vet? Ingen alls? frågade våran lärare Kajsa.

Det var helt tyst i klassrummet. Ingen kunde svaret, ingen hade vart uppmärksam på alla geografilektionerna vi haft. Jag kopplade bort helt. Jag tittade ut genom fönstret. Där var det massa 1aklassare sprang runt och lekte kull och andra lekar som man lekte när man var liten. Så enkelt de hade, de visste inte vad som skulle kunna hända dem när de blev äldre. Så som mitt liv var, så kunde deras också bli.
Flera år senare efter den dagen hittade jag äntligen en fin kille som jag föll för. Vi flyttade sedan ihop ett år senare. Det var då allt började.

- Jag ska ut ikväll, med Johanna, Samuel och Martin, så du blir ensam. Du kan väl bjuda hem dina kompisar eller något? sa han, min kille - Charlie.
Och innan jag ens hann svara så var han ute.
Jag grubblade inte mer över det utan bjöd istället över min bästa vän Stella. Vi hade det jätte bra och pratade och såg på film. Runt 01.00 behövde hon åka hem till sig, vi ringde efter en taxi. Sen så var det bara jag kvar i lägenheten.
Vart var han? tänkte jag för mig själv. Efter yttligare en halvtimme ringde jag efter honom på hans mobil. Inget svar, jag kom bara till telefonsvararen. Det var inte likt honom att komma hem såhär sent. Speciellt inte utan att svara på mobilen.

Tiden sprang iväg till klockan 02.00 och fortfarande ingen Charlie. Jag ringde yttligare en gång, men inget svar. Jag började bli trött så jag gick och lade mig.
Jag somnade fort, men mardrömarna kröp snabbt fram i mitt undermedvetna. Vad var det som hade hänt Charlie, vart var han?

Vill ni ha en del till?