Detta har hänt : 

Vart var han? tänkte jag för mig själv. Efter yttligare en halvtimme ringde jag efter honom på hans mobil. Inget svar, jag kom bara till telefonsvararen. Det var inte likt honom att komma hem såhär sent. Speciellt inte utan att svara på mobilen.

Tiden sprang iväg till klockan 02.00 och fortfarande ingen Charlie. Jag ringde yttligare en gång, men inget svar. Jag började bli trött så jag gick och lade mig.
Jag somnade fort, men mardrömarna kröp snabbt fram i mitt undermedvetna. Vad var det som hade hänt Charlie, vart var han?

DEL 2 :

Runt 04.00 ryckte någon upp dörren till lägenheten.
-Sover du?! Väntar du inte på din man?! Det är inte såhär man behandlar sin man! Har du inte lärt dig bättre! skrek Charlie med sluddrande ord. Han gick med vingliga steg emot mig.
Jag vaknade upp av hans hårda ord. Så hade han aldrig tilltalat mig förut.
- För..förlåt.., stammade jag fram. Men jag var så trött, jag satt uppe enda till klockan två, och jag ringde och..., jag hann inte sluta min mening förens Charlies knoge träffade mitt ansikte.
Jag kände hur smärtan spred sig på kinden. Jag satt handen för kinden där han hade slagit.
Såhär hade han aldrig vart mot mig under de 4 åren vi känt varandra. Han hade nog druckit för mycket under kvällen som vart.
- Såhär gör du aldrig igen, förstår du det! sa han och försvann in i vårat sovrum och slängde igen dörren.
Jag sjönk ihop i soffan bakom mig. Jag tände lampan bredvid soffan och kollade på min hand, den var full av blod. Det var först så jag kände hur ont det gjorde. Hela kinden pulserade och tårarna började rinna nerför kinderna. De salta tårarna sved i de öppna såren på kinden. men hur kunde det blivit sår av ett slag?
Jag gick försiktigt upp till badrummet för att kolla mina sår. Det var tre sår, var utav ett rätt djupt sår. Jag blötte en bommulstuss och baddade det försiktigt över såren. Sedan satte jag på ett par plåstren.
Jag vågade inte gå in till sovrummet ifall Charlie skulle bryta ut sin ilska igen, utan jag lade mig på soffan med en filt över min kropp.
Och så grät jag mig själv till sömns...


Nå, vad tycker ni? LÄMNA KOMMENTAR OM DIN ÅTSIKT!