Detta har hänt :
- Han är inte sinnessjuk, han råkade dricka för mycket, och slog mig, ja, men det har bara hänt två gånger! sa jag försvarande.
- Du får komma med oss här, vi måste upp igen och sätta in alla sladdar, du kan falla ihop när som helst. Men om du vill, så kan vi få din man att komma hit, så kan ni få prata. Under tillsyn av oss, såklart.

Del 7 :

   Ville jag verkligen träffa honom nu när det verkligen gällde? Ville jag prata med honom, ville jag se mannen jag älskade så innerligt mycket men som nu hade skadat mig?

- Ja tack, jag måste verkligen prata med honom. Men ni är väl där medans? sa jag samtidigt som mina tankar om hur korkad jag vart som ville hem snurrade runt i huvudet på mig.

- Ja, vi kommer att vara där hela vistelsen. Han har också blivit anmäld för misshandel, sa polisen med de gröna ögona.

-Misshandel? Nej men det kan inte gillas som misshandel? Visserligen är jag väldigt arg på honom, men han var bara full, han skulle aldrig göra det annars! sa jag medans vi började gå in igen.

- Jo, vi kan inte ändra på lagen, tyvärr. Han kommer åtalas på måndag. Domstolen önskar att du kommer att vara där, sa den andra polisen, som i övrigt hade gråa ögon.
- Ja..jo, hur många dagar är det kvar tills dess? sa jag och tryckte på knappen i hissen som skulle föra oss till våning sex.
- Det är om tre dagar, sa polisen med gråa ögon.
- Så det är redan fredag? sa jag förvånat.
- Ja. Vilket rum har du? sa den gråögde polisen.
- Jag vet faktiskt inte..sa jag.
   Vi gick fram till receptionen.
- Hej, har du nån aning om vart den har kvinnan har för rum? Mats, heter jag förresten, sa den gråögde polisen som tydligen hette Mats.
- Jaa, du har blivit rätt känd här omkring, du bor på nummer 502, sa en ung kvinna med blont, tjockt, långt hår med isblå ögon.
- Tack  så mycket, sa Mats och vi gick vidare. Då slog det mig att jag inte hade nån advokat!
- Jag har ingen advokat! utbrast jag förtvivlat.
- Jodå, alla har en advokat, och då menar jag ALLA, sa Mats.
- Nej, alla förutom jag, hur ska jag få tag i nån på så kort tid - på sjukhus dessutom! sa jag och kände hur paniken föll över mig.
- Ta det lugnt, det kommer ordna sig. Be om att få en telefonkatalog eller be din mamma skaffa advokat åt dig, sa den grönögde polisen.
- Men Peter, ge dig, en telefonkatalog skickas in på rummet? Njaaaaaaaaa.., sa Mats. Jaha, så det var alltså Peter och Mats dem hette. Då var vi framme då, sa Mats.
- Tack för hjälpen, sa jag tacksamt.
- Så lite så, nå..men ska vi ta och ringa din kille så får han ta och masa sig hit så kan ni snacka, sa Peter.
- Ja, jo absolut, sa jag. Jag öppnade dörren och därinne satt redan mamma & Charlie och väntade på mig.
   Mamma rusade upp och kramade mig.
- Jag har vart så orolig! sa hon och tittade djupt in i mina ögon.
- Förlåt mig..jag ska inte göra om det. Men om du ursäktar så skulle jag behöva prata med Charlie? Vi ses sen, sa jag och vinkade hejdå till mamma.
- Varför? sa Charlie.
- Varför? Borde det inte vara jag som frågar det? sa jag förvånat.


DEL 8 ? KOMMENTERA - HUR FÖRESTÄLLER NI ER ATT CHARLIE SER UT? Alla som svarar får såklart länk :)