(I nästa inlägg får alla som kommenterat Charlies utseende sin länk!)

Detta har hänt :

Mamma rusade upp och kramade mig.
- Jag har vart så orolig! sa hon och tittade djupt in i mina ögon.
- Förlåt mig..jag ska inte göra om det. Men om du ursäktar så skulle jag behöva prata med Charlie? Vi ses sen, sa jag och vinkade hejdå till mamma.
- Varför? sa Charlie.
- Varför? Borde det inte vara jag som frågar det? sa jag förvånat.

Del 8 :

- Vad menar du?! Det är ju inte jag som anmält dig till polisen direkt? sa Charlie och nickade mot Mats & Peter.

- Vadå? Jag har inte anmält dig! Jag har ju legat inne på sjukhus medvetslös sen du slog mig med den där flaskan! Hur kan du anklaga mig för det här? Fråga Mats & Peter själv, det var jag som sa att vi inte skulle anmäla! sa jag och kände hur ilskan blossade upp innuti mig.
- Aha, så det är så dem heter. Mats & Peter. Och nu har ni blivit Bästavänner och ska leva lyckliga i alla era dagar eller? sa han och plockade upp sitt tuggummi från fickan. Två på samma gång, klassiskst Charlie-beteende.
- Nej, men vanligt folk presenterar sig! sa jag och slängde en arg blick på honom.
- Jaa..men tekniskt sätt så presenterade du dig aldrig, vad heter du? frågade Mats. Gjorde jag inte det?
- Oj då, jag heter My, sa jag och gav dem en snabb blick.
- Ja men bara för det behöver du inte gå till dem och säga att jag försökte mörda dig och göra så vi hamnar i domstol, eller? sa Charlie och det syntes att han var lite sårad.
- Men jag har inte anmält dig! Det kan ju varit vem som helst som var på resturanten. Du gjorde det ju inte diskret direkt, sa jag.
- Försök att skylla ifrån dig du, men jag vet att det var du, jag kan dig! Jag vet hur du ser ut när du ljuger, jag vet hur du ser ut på morgonen utan smink, jag vet hur du ser ut när du är rädd och när du är glad. Jag kan dig, försök inte med mig, sa han och reste sig upp och gick emot mig med arga steg.
-Heyheyhey, lugna ner dig nu, sätt dig sätt dig ner på stolen igen så kan ni prata om det istället, sa Peter och tog tag i Charlies axel och tryckte ner honom på stolen igen.
-Jag fattar inte hur du - min egna My som jag kännt och älskat så länge - nu har anmält mig! sa han och spärrade upp sina ögon. Det var dem bruna ögona jag föll för mest när vi först träffades..
- Men jag har det ju inte säger jag!
- Och nu ljuger hon för mig också! Du tar visst inte det här på allvar? Det är vårt äktenskap och förhållande som står på spel här, om jag blir fälld för det här kommer mitt liv, ditt liv och även vårat liv vi har tillsammans att förändras! sa han och jag såg en tår falla för hans kind, likaså såg jag vårat förhållande rivas ner - av en lögn.

Del 9 ?